Tockabjär | Djangos flyhänta fingrar från förr
Välkommen till Tockabjär, Brösarp, Österlen. Här skapar vi ett unikt naturboende mitt i bokskogen. Livet nära källan.
Tockabjär, tockabjar, naturboende, hus, österlen, brösarp, villor, källan
17285
post-template-default,single,single-post,postid-17285,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,qode-theme-ver-6.6,wpb-js-composer js-comp-ver-4.4.3,vc_responsive

Djangos flyhänta fingrar från förr

Quintette du Hot Club de Malmö spelar Django Reinhardts jazz på Madame Blå.

28 Apr Djangos flyhänta fingrar från förr

Det är fredagskväll och jag och min dotter sitter förväntansfulla i ett smockfullt café i Skåne Tranås. Halvannan mil söder om Brösarp ligger den franska bistron och caféet Madame Blå, och nu väntar vi med spänning på att Quintette du Hot Club de Malmö ska räkna in. Bandnamnet travesterar på Quintette du Hot Club de France, ett franskt akustiskt jazzband som i Sverige gick under namnet Franska Hotkvintetten, och leddes av den legendariske gitarristen Django.

Django Reinhardt var en av jazzens mest virtuosa och stilbildande gitarrister. Hans spelstil och musik skapade en helt egen genre. Mannen och myten med den stiliga tangorabattklippta mustaschen föddes 1910. Hans mor var en fransktalande rom och lille Django omhuldades av den romska kulturens eldiga och exotiska toner. Han lärde sig snabbt spela fiol, banjo och gitarr och karriären låg utstakad i rampljuset framför honom. Men när allt verkade gå för bra för att vara sant drabbades han av en tragisk olycka. Tältvagnen Django bodde i fattade eld och han fick svåra brännskador. Högerbenet blev förlamat och ringfingret och lillfingret på vänsterhanden blev nästan obrukbara. Folk trodde aldrig att han skulle kunna spela igen.

Men Django överraskade alla. Ett år senare kunde han gå igen, och dessutom började han spela igen. Han övade outtröttligt och de två fingrarna han hade kvar blev flinkare och flinkare, tills de var så flyhänta att världen knappt skådat så ekvilibristiska solopassager. Django började uppträda igen och bildade sin hotkvintett och erövrade världen med sin musik som kom att kallas gypsy jazz. Och nu finns det tusentals gitarrister och band som försöker efterlikna hans spelstil och sound.

Ett av dem är det band som står på scen framför mig och min dotter i Skåne Tranås. Tre gitarrister, en basist och en träblåsakrobat som växlar mellan saxofon, klarinett och flöjt. De öppnar med klassiska All of me. Sedan följer en kavalkad av elakt, svängig jazz, ömsom dur och ömsom moll. Blue drag, Belleville, Les Yeux Noir, Minor Swing

Själva ackompanjerar jag och min dotter med Philadelphiakaka och kokoskladdkaka, och en flaska räddad frukt med äpple och ingefära. Vi njuter i fulla drag, i varje fall tills kakorna är slut, för då märker jag, och även saxofonisten, att min dotter börjar få svårt att hålla ögonen öppna. Precis när jag börjat sväva tillbaka i minnet till Brantevik där jag för länge sedan såg Guitars Unilimited med Ulf Wakenius på Jazz under stjärnorna. Ett annat band och gitarrist som förvaltar arvet efter Django.

Det är tur det bara är en knapp kvart hem. Vi passar på att hämta storebror, sjuåringen som varit på skoldisco och nu också behöver komma hem. Väl hemma drar vi fram boken Djangon av Levi Pinfold, en prisbelönt barnbok som min nästkusin översatt till svenska för några år sedan. Illustrationer lika virtuosa som Djangos gitarrspel suger in både barn och läsande föräldrar i bokens berättelse. Alla barn har en liten Django i sig, och kanske även vi lite äldre som lyckas ha barnasinnet kvar. Boken blev den perfekta avslutningen på denna kväll på Österlen.

/Fabian