Hejsan!
Jag har tänkt berätta lite om livet vid källan – bland Brösarps böljande backar, dimhöljda hedar och vilda vattenfall. Nära havet och de stora skogarna där vi kan dricka vatten ur kallkällor som springer ur berget. Inget du kanske förväntar dig på Österlen i Skåne, men ett smultronställe som ändå både prins Eugen och Astrid Lindgren lyckats hitta.
Jag är född och uppvuxen i detta mytomspunna landskap, vid skogens bryn och äppellundarna på Källagården, som en gång försåg hela byn med friskt källvatten. Nu har jag återvänt hit med min familj. Här har vi allt, och inom en armlängds avstånd, det vill säga livet nära källan.
Ett av mina absoluta favoritställen är just en källa, Tockabjärs källa, som egentligen inte är en utan flera porlande källor, som mest upp till fyra stycken när vårfloden trycker på i Brunnsviksbäcken. Enligt Svensk geologisk undersökning springer mellan en halv till tre liter friskt och gott källvatten ur berggrunden varje sekund.
Killehuskvartsit kallas den berggrund vi har här, döpt efter Killehus i grannbyn Ravlunda. Det är en grovkornig kvarts med inströdda fjäll av ljus glimmer. Om du tittar ner i källan genom det klara vattnet kan du se ”glimrande”, ljusa småstenar av kvartsit på botten.
Det sjugradiga vattnet är gudagott. Enligt sägnen brukade folk gå hit för att hämta vatten och hela sig vid källan. Ordet ”tocka” betyder sänka (sig) och ”bjär” betyder berg. Tockabjär blir då ”sänka i berget”, vilket stämmer bra med bäckravinen, eller att man ”sänker sig i berget (källan)”. En annan nedteckning är att ”tocka” betyder tupp, och syftar på en skogsfågel som ska hållit till vid berget.
Få saker är så uppfriskande som att ta en kvällstur till Tockabjärs källa, i löparskorna eller med bergscykeln, och kupa händerna.
Välkomna till Tockabjär!
Fabian Rimfors
43 år och trebarnsfar
0 Comments