[vc_row][vc_column][vc_column_text]En av mina absoluta favoriter är den fem kilometer långa Glimmebodaleden uppe i Brösarps norra backar. Den är lika kul att springa som cykla eller vandra. Få vandringsleder bjuder på så mycket på så kort sträcka, och därför är det inte konstigt att min kompis säger ja när jag frågar om han vill hänga med på en löprunda upp på den blå femman genom norra backarna.

Det går att angöra Glimmebodaleden både söderifrån och norrifrån. Vi väljer att cykla ner till parkeringen vid Brösarps ängar och börja där. Sedan springer vi medsols. Efter några hundra meter kommer en lååång stigning. Den går bredvid en brant bäckravin som skurit en enorm klyfta genom bokskogen och inte förrän efter ca 1,5 km börjar det plana ut, och då har du betat av nästan etthundra fallhöjdsmeter.

Uppe på toppen följer gemytlig stiglöpning genom ett gammalt och lätt igenvuxet skogsbeteslandskap, där en och annan ko står och mumsar likt fjällkor i slänterna. Stigen går över både stättor och bäckar. Beroende på årstid är det antingen vildhallon, björnbär eller ramslök som lockar till ett litet stopp.

Grim och Fjalar i fjällsvamparnas rike

I dag är det dock något helt annat som får oss att stanna. Vi kommer ut på ”kalfjället” högst upp och längst bort i Brösarps norra backar. Plötsligt öppnar sig pärleporten och vi uppnår Nirvana. Varje gång blir du lika tagen och det går det inte att värja sig mot den vidunderliga vyn. Verkeåns dalgång blir extra tydlig mot Hanöbuktens blå vatten i bakgrunden. Backarna böljar i ett landskap som ger mer känsla av Härjedalen än Skåne.

Det är svårt att slita blicken från horisonten, men när vi väl gör det kommer nästa uppenbarelse. Det har fullkomligt exploderat med stolt fjällskivling på marken. Stora dessutom, dessa svamparnas ”Rolls Royce”. I brist på svampkorg tar vi en träningsjacka och knyter ihop ärmarna. Den får duga som svampkorg. Det är så gott om svamp att vi plockar bara de som är större än tefat. Som för att göra situationen än mer surrealistisk kommer två hästar med vajande manar galopperande i siluett mot oss. De ser ut som Grim och Fjalar i Bröderna Lejonhjärta, som för övrigt är inspelad bara en bit bort.

Till slut börjar tyngden bli för stor för ”svampkorgen” och nästa fråga är hur vi ska få hem alltihop. Väl hemma delar vi lika på de sju kilo stolt fjällskivling som vi krafsade ihop under femminuterspausen.

I morgon blir det smör- och olivoljestekt fjällskivling med rikligt med vitlök och vitpeppar, hemvevad pasta, persilja och mycket parmesan.

/Fabian Rimfors

[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_gallery type=”flexslider_fade” interval=”3″ images=”15931,15928″ onclick=”link_image” custom_links_target=”_self” column_number=”2″ grayscale=”no” choose_frame=”default” img_size=”full”][/vc_column][/vc_row]


0 Comments

Lämna ett svar

Avatar placeholder

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.