[vc_row][vc_column][vc_column_text]Vad är mer spännande för en fyraåring än att övernatta i en igloo? Jo, om man själv har byggt den och vet att man ska vakna som en femåring. Nu hade hon inte byggt den helt själv och i ärlighetens namn var det ingen igloo. Hon hade haft hjälp av sin bror och far, och det var en quinzee. En sådan där snöhydda som Nordamerikas ursprungsfolk sovit i under hundratals, eller troligtvis tusentals år.
Det är snöstorm på Österlen, vilket inte är så himla ovanligt egentligen. Norra Österlen får ofta mer snö än övriga Skåne, även om det har suttit väldigt hårt inne i år. Men i går kom den, och snowracern var obligatoriska fordonet till och från skolan, och under.
Sjuåringen är garvad snösovare. Sedan han var fyra år har han sovit i quinzee, så han vet hur man bygger och beter sig i en snöbivack för att det ska vara så bekvämt som möjligt. Först skottar man ihop en STOR hög med snö, och packar den mellan varven med snöskyffeln. Är man ute på tur kan man med fördel slänga all packning i en hög i mitten innan man börjar skotta snö över den. När vår hög var tillräckligt stor gick vi in och åt kvällsmat medan snökristallerna i snöhögen binder fast i varandra och armerar de blivande väggarna.
När magen är full går vi ut igen, nu med lavinspade i handen, och börjar gräva. Fast först sticker vi in 24 cm långa småpinnar lite här och där jämt utspridda i snöhögen. När öppningen är skottad och vi kan komma in en bit tar vi hjälp av en vanlig pulka (det är nu man skulle ha dragit ut sin packning om man skottat över den – och vips fått ett färdigt litet hålrum. Jag skottar pulkan full med snö och barnen drar ut den, tömmer och skickar in den igen. När jag stöter på pinnarna på insidan vet jag att väggen är 25 cm tjock och när jag nått änden på alla pinnarna är quinzeen klar.
Medan barnen borstar tänderna inne i riktiga huset bäddar jag till oss i vårt nya lilla snöhus. Fyraåringen, som kommer att vakna som fem, får sova på fårskinn i en fjällpulka. Det blir aldrig minusgrader i en snöhydda. Det är det som är så praktiskt med igloo, quinzee eller andra snöbivacker; snön isolerar både värme och ljud, och knäpptyst är det verkligen. Till skillnad från ett tält som är lika kallt inuti som utanför, och som vi definitivt inte hade kunnat sova i denna natt när plogbilen for fram och tillbaka på vägen bredvid. Nu hörde vi inte ens plogbilen, bara ett svagt dovt muller från skrapan. Vi hörde inte ens när lillebror och mor stod utanför och sjöng ”Jag må hon leva …”
Så gott sover man i snön!
/Fabian
❄
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_gallery type=”flexslider_fade” interval=”3″ images=”17128,17127,17125″ onclick=”link_image” custom_links_target=”_self” column_number=”2″ grayscale=”no” choose_frame=”default” img_size=”full”][/vc_column][/vc_row]
0 Comments