Tockabjär | Fruktfestivalernas tid är nu
Välkommen till Tockabjär, Brösarp, Österlen. Här skapar vi ett unikt naturboende mitt i bokskogen. Livet nära källan.
Tockabjär, tockabjar, naturboende, hus, österlen, brösarp, villor, källan
17560
post-template-default,single,single-post,postid-17560,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,qode-theme-ver-6.6,wpb-js-composer js-comp-ver-4.4.3,vc_responsive

Fruktfestivalernas tid är nu

Persikorna dignar från persikoträden på Åbergs Trädgård och Café utanför Ystad.

01 Aug Fruktfestivalernas tid är nu

Denna helg är hektisk. Gillar man frukt och bär, som vi gör i vår familj, blir det ett tajt schema att hinna med alla frukt- och bärfestivaler som florerar detta veckoslut. Vädret är svårt att sia om så vi tar det säkra före det osäkra, och börjar med Persikopartyt på Åbergs Trädgård utanför Ystad. Där utlovas inte bara persikopaj och persikobubbel, utan även nektariner, aprikoser och annat kul.

Vi börjar med varsin persiko- och mandelkaka, toppad med grädde och en smarrigt röd ringblomma. Smaskens tycker barnen. Sedan går vi bort till persikoträden och tittar på persikorna. Nu råkar vi ju ha ett persikoträd hemma, ett som heter Frost och är framtaget på SLU Balsgård för svenskt klimat. Men vårt är nyplanterat och inte högre än en meter ännu så länge. Här på Åbergs Trädgård är de jättestora och dignar med rödgula persikor. Måste bara påpeka att vår grannes persikoträd är ännu större, säkert minst sex meter högt.

Vi strosar runt bland växterna och försöker klura ut svaren till den persikotipsprommenad som skapats för dagen. Den är inte helst lätt, men den tar oss runt vindlande vackra gångar i den prunkande trädgården.

Nästa stopp är Krusbärsfestivalen i Skillinge. En hyllning till stickelbäret som hade sin storhetstid för drygt hundra år sedan innan den amerikanska mjöldaggssvampen kom till Europa och nästintill förintade krusbärets stora utbredning. Förr fanns flera hundratals sorter varav vissa stora som kiwifrukter. Det växer krusbär vilt både här och där runt Brösarp, men buskarna i vår trädgård bar knappt några bär i år. Det var för kallt vid blomningen.

Nu är vi några timmar sena eftersom den började samtidigt. Nu har dessutom vädret hunnit i fatt oss. Det regnar så smått och blåser, och det känns inte så lönt att köpa smakkuponger till det kulinariska krusbärsbordet. Där skulle vi ha fått smaka alla de tävlande bidragen; inte bara vanliga krusbärspajer, utan allt från marinerade krusbär och krusbärspizza till krusmallows och krusiduller.

Vi äter några röda och gröna krusbär medan vi tittar på de tävlande bären. Det vackraste bäret blir ”Best in show” men de mest imponerande krusbären finner vi i tävlan om tyngsta bäret. I ett dricksglas ligger tre bautabär som ser ut att ha segern i en liten ask. Stora som plommon. Mycket riktigt vägs det tyngsta av dem in på 26,6 gram. Imponerande även om världsrekordet enligt Guinness rekordbok är groteska 64,5 gram på ett brittiskt bär. Men ”blott Sverige svenska krusbär har”, som Carl Jonas Love Almqvist skrev för över 150 år sedan.

Efter att barnen med stora ögon tittat på Krusbärsorkestern beger vi oss av mot vårt sista strandhugg: Vinfestivalen i Skepparp. En tillställning där åtta skånska vinodlare låter besökarna smaka 26 skånska viner. Och för den hungrige finns TV-kocken Tareq Taylors goda mat att sätta tänderna i. Men himlen öppnar sig och barnen börja bli trötta, så i stället för att svänga ner mot grannbyn Skepparp där vinfestivalen är i full gång fortsätter vi rakt fram genom Ravlunda och Brösarps vackra södra backar.

/Fabian