[vc_row][vc_column][vc_column_text]Det rör sig fler amerikaner i Brösarp nu för tiden. Speciellt fler unga, medvetna människor med smaklökarna på helspänn. Det beror till stor del på en artikel i New York Times i vintras där de listade Skåne som en region du bara måste besöka under 2016. Av 52 ställen världen över var Skåne på plats nio och de sex nämnda gourmetattraktionerna som var skälet till topplaceringen låg tre i eller nära Brösarp. För att citera tidningen: ”the real action is outside the city” och “rural Skane has been attracting lots of creative types”. I våras stämde brittiska The Guardian in i jänkarnas lovsång.

Det är Emma och David som driver det lovorade Talldungens gårdshotell i utkanten av byn där backarna börjar. Den gula praktfulla byggnaden rymmer bland annat ett eget mikrobageri och en restaurang, som numer alltså hyllats i en rad både svenska och internationella tidningar. Största delen av året är restaurangen enbart för hotellets gäster, men på sommaren öppnar de upp för alla.

Vi har varit där ett par gånger i stora sällskap med förbeställd huvudrätt, men den här kvällen gick vi dit som vanliga gäster – och utan barn. Vi bokade ett bord, stoppade 2-åringen i säng och blixtinkallade farfar som barnvakt till de två andra. Promenaden på 300 meter ner till Talldungen kändes oväntat exotisk, dels för att vi för första gången på sju år skulle äta ute på tu man hand helt utan barn och dels för tanken på att många nu reser så långt för den här närbelägna restaurangen.

På den färdiga spisarmenyn ingår fem rätter, där man tvingas välja mellan fyra olika varmrätter och tre desserter. Inga lätta val. Förrätterna som kom in var bland annat lokal paté och spickeskinka på hälften vildsvin hälften gris (Linderödsgris), men det var den eldröda lilla tallriken som fick oss båda att jubla mest. Långsamt grillad paprika och tomat, med vitlök, olja och mozzarella må låta enkelt men var så gott att vi bad servitrisen om knepen för att få till samma förträfflighet hemma.

Servicen är alltid varm och personlig och vi fick fin hjälp att prova en del av deras gedigna utbud av suröl, som är oerhört uppfriskande i sommarvärmen. Till huvudrätt fick jag det godaste lamm jag någonsin ätit, och då föder pappa ändå upp lamm. Så mört, smakrikt och beroendeframkallande att de amerikaner som smakar det lär avboka returbiljetten. Fruns Simrishamnstorsk var tydligen också över gränsen för fantastisk. Till dessert blev det jordgubbar med fransk grädde som ägaren David inte kan låta bli att importera, för att den helt enkelt smakar mer grädde än någon annan grädde gör nu för tiden. Himmelskt god med lite krossad maräng i. När vi tog oss hemåt runt 11-snåret så var vi inte bara mätta och belåtna utan smått saliga över upplevelsen som kändes totalt okonstlad samtidigt som den var smått högtidlig, och helt lokal fast ändå exotisk.

The New York Times: 52 Places to Go in 2016

The Guardian: Top 10 things to do in Skåne

/Fabian

[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_single_image image=”16587″ border_color=”grey” img_link_large=”” img_link_target=”_self” img_size=”full”][/vc_column][/vc_row]

Categories: Mat

0 Comments

Lämna ett svar

Avatar placeholder

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.